Grenadinerna med Eric, Jenny, Beatrice och Jasmine

9-14.1 Efter vi gjort Kaiso shipshape kom sonen Eric med familj med färjan från Tobago. De gjorde sig hemmastadda ombord, packade ur resväskor som vi lämnade till Hanna Thompson för förvaring tillsammans med våra andra prylar som vi lämnat till henne tidigare. Fredagen den 11.1. trotsade vi sjömansskrocket som säger att man aldrig skall börja en segling på en fredag, klarerade ut till Union Island och begav oss vid 15-tiden för motor mot Boca Del Monos. Vi varnade för att det skulle gå ganska hög sjö när vi seglat ut ur Gulf of Paria, men Jenny och Beatrice (10 år) väntade lite för länge med att ta sjösjukepiller. Jasmine (3 år) är för liten för att ta piller. När vi kommit ut i passadvinden och satt segel tog det inte lång stund innan Jenny, Bea och Jasmine var sjösjuka. Eric kämpade också med anfall av sjösjuka, men låtsades om intet. Första delen av natten hade vi bra höjd mot Grenadas sydvästra hörn, men under nattens gång vred vinden norr om nordost. Vi fick sämre höjd och strömmen satte oss västerut. På förmiddagen var vi 23 sjömil väst om Grenada. Vi skulle inte hinna fram till Union Island före mörkrets inbrott. Vi beslöt att motorsegla in till Grenada och ankra i lä i en vik över natten. Det blev viken vid Happy Hill. Eric och barnen badade. Det kom tre svenska killar simmande och hejade på oss. De var på ett skolskepp som låg i nästa vik och hade sett en svenskflaggad segelbåt gå in och blivit nyfikna. De fick snart simma tillbaka igen eftersom det började bli mörkt. Vi gjorde tidig kväll och all sov gott i den svaga dyningen.

Vid fyratiden på morgonen drog vi upp ankaret och gick för motor mot norr i lä om Grenada. Skepparen Anna beslutade att gå österut utmed Grenadas nordkust för att passera mellan Ile de Ronde och Les Tantes öster om säkerhetszonen kring undervattensvulkanen Kick 'em Jenny. Sjön var mycket stökig och strömmen stark när vi passerade klippan London Bridge som har ett hål genom sig och ser ut som en bro. Jasmine blev sjösjuk igen men de andra hade nu fått bättre sjöben och klarade sig. Vi såg havssköldpaddor, delfiner och mycket flygfisk. Efter att ha passerat i lä om Cariacou når vi Union Island kl.13:30. Vi gick inte till huvudorten Cliffton utan ankrade i Ashton Harbour. Där bor en av Erics systrar, Ingrid, och hennes man Tony (vi adopterade Eric när vi bodde på Trinidad 1971, därför har han syskon här). Vi ringde Ingrid och hon mötte oss vid bryggan längst inne i den djupa och långgrunda viken. Alla sex fick plats i vår jolle! Vi åt middag hos Ingrid och Tony. Eric och Co. sov över iland medan Anna och Krister jollrade ut till Kaiso i mörkret.

Nästa dag åkte vi alla, utom Tony som är lärare och måste till skolan, på en tur runt ön på smala, slingriga vägar belagda med betongplattor. Färden slutade på den lilla flygplatsen i Cliffton där vi klarerade in till St.Vincent & the Grenadines. Vi gick sedan in till Cliffton, som bara har en gata med några få små tvärgator. Det bor totalt bara c:a 2000 personer på Union Island. Vi åt en sen lunch på en uteservering med extremt långsam service. Maten lagades i en lägenhet i huset bredvid. Dyrt var det också för västindiska förhållanden. Maten var inte särskild god heller. En miss! Vi lyckades också efter diverse turer skaffa oss lokala pengar: Eastern Caribbean dollars. Vi åkte med bussen tillbaka till Ashton och Ingrid och Tonys hus där Ingrid flätade flickornas hår medan Tony studerade Beas bok om pirater och försökte förstå vad det stod på svenska. Strax efter mörkrets inbrott åkte vi alla ut till Kaiso med jollen full av frukt och mat som Ingrid skickat med. Bea gör läxor och skriver dagbok på engelska.

15-19.1 I gryningen dagen därpå lättade vi ankar med sikte på Friendship Bay på Bequia. Eric spanade efter valar hela seglatsen, med inga siktades. Efter en odramatisk segling ankrade vi strax efter kl.12 innanför revet i Friendship Bay där Lars Abrahamsson med fru Margot äger hotellet Friendship Bay Resort. Lars är far till Jennys kompis Mariella. Eric simmade till stranden med Bea och Jasmine, som hade sina badringar. Vi andra följde efter i jollen och fick vada i surfen. Sen träffade vi Lars som ringde Mariella i Sverige så hon och Jenny fick prata. Senare på kvällen åt vi middag på restaurangen på stranden. Det pågick en musikfestival och Eric stötte på sin kompis Daniel Lemma som spelade med sitt band på festivalen.

Nästa dag åkte alla utom Krister "lastbilstaxi" till Port Elisabeth för att ta färjan till Kingstown, St. Vincent. En taxi engagerades för en halvdagstur. Först gick färden till Wallilabou, en populär ankringsvik på nordvästra kusten. Där finns fortfarande kulisserna kvar från filminspelningen av den första "Pirates of the Caribbean". Alla kände sig som Jack Sparrow. Barnbarnen var överlyckliga. På hemvägen besökte vi botaniska trädgården. Nu var det Jennys tur att frossa i alla botaniska rariteter från hela världen. Hon arbetar extra på Rosendals trädgårdar i Stockholm och förundrades över alla höga träd som vi har i krukor hemma. Här finns brödfruktträdet som Captain Bligh tog hit och som har avkomma över hela Karibien. Vi fick med oss löv som kan användas som sandpapper och nötter som har rödfärg för "krigsmålning". Vi kom med en tidigare färja än planerat och hann klarera ut i Port Elisabeth, Bequia, vilket är enklare än i St. Vincent. Tur var det för vi saknade ett skeppspapper, som blivit kvar ombord. Vi försökte förgäves få kontakt med Krister, men till slut släppte de iväg oss med en stämpel för lite. Tillbaka i Friendship Bay fick Anna lift med en jolle från en polsk segelbåt till Kaiso och kunde hämta de andra med vår egen jolle.

Torsdagen den 17.1. startade vi i gryningen med kurs på Tyrrel Bay på Cariacou. Fin segling via läsidan av Union Island. Vi var framme vid kl.16. Bad för alla. Vi åkte iland och åt middag på Twilight och lämnade ett foto på tavlan målad av Troy som vi köpte förra året. På fotot hänger den bredvid Mr. Caliste's tavla i trappan hemma i Sverige (se rapporten "St.Lucia till Trinidad 2006"). Nästa förmiddag skrapade Eric Kaisos botten ren från havstulpaner och fick kallsupar. Sedan seglade vi mot Trinidad. Det blir till en början en lugn färd väster om Kick 'em Jenny och Grenada. Mot kvällen söder om Grenada friskar vinden från ostnordost. Sjön blir ganska hög på låringen och Kaiso slingrar och vatten skvätter in i sittbrunnen, men hon seglar fint för bara genuafock. Alla hade nu sjöben och ingen blev sjösjuk under natten. Precis som på uppvägen skötte Anna och Krister nattseglandet. Vid kl.5 på morgonen styrde vi i mörkret in i Gulf of Paria genom Boca de Huevos i motström och hög akterlig sjö. Väl inne i gulfen lade sig sjön och vinden. Vi gick de sista sjömilen mot Chaguaramas för motor i sakta mak för att låta det bli ljust innan vi kom fram. Vi lade till vid tullbryggan och klarerade in så fort pass- och tullkontoren öppnat. Ingen frågade efter den saknade stämpeln från förra hamnen.

Vi hade bokat plats i Coral Cove Marina. Anna ringde deras kontor där en lördagsvikarie svarade och gav felaktig information om bryggplatsen. Vi åkte in i rännan mellan bryggorna, men insåg att något var fel och backade. Anna skulle ringa igen men innan dess tog en vindpust tag i Kaiso och vi drev in mot den höga stäven på en fiskebåt som låg på bryggnocken och trasslade in riggen i fiskebåtens ankare som stack ut föröver. Efter en del svärande och manövererande kom vi loss utan skador. Vi fick ett korrekt besked om bryggplatsen och kunde styra in mellan pållarna. Anna fick på babords aktertamp på pållaren men Eric missade pållaren på styrbordssidan. Efter ett antal försök att kasta lasso på pållaren fick Eric dit tampen med hjälp av båtshaken. Den gled dock förbi spärren, som skall hålla den på lämplig höjd, och ner under vattenytan. Eric fick ta på badbyxor och dyka i det ganska oljebemängda vattnet och hämta upp den. Vid det laget hade ett antal hjälpsamma personer strömmat till på bryggan och i en jolle. Vi kunde till slut förtöja ordentligt och denna version av "att angöra en brygga" var över. Det fanns ingen nyckel till herrarnas "bathroom" så Eric fick duscha av sig på damtoaletten med Anna på vakt utanför.

20-31.1. Under de följande dagarna besökte Eric & Co. hans övriga syskon här på Trinidad, shoppade m.m. Torsdagen den 24 var det dags för dem att ta färjan tillbaka till Tobago. Samma kväll anlände dottern Åsa med väninnan Anna från Sverige och vi gick in på upploppet mot karnevalen började med besök på calypsotent, steelbandstävlingar m.m.