Los Testigos och Margarita

29.11-4.12 Torsdagen den 29/11 var det så dags att kasta loss. Vi tog oss över viken till Tull- och Immigrationsmyndigheterna på förmiddagen med sikte på att vid tvåtiden följa med tidvattnet ut ur "Drakens munnar" (Bocas del dragon), sunden i ö-kedjan mellan Trinidads nordvästra hörn och Venezuela. Naturligtvis höll inte planen. Vi saknade ett brev från Power Boats som intygade vilken dag de sjösatte oss. Vi lämnade Kaiso vid Tullbryggan och tog vattentaxin tillbaka till Power Boats. Kontoret hade just stängt för lunch så vi tog själva en sista lunch på Sails Restaurant. Där träffade vi Peter och Sylvia på båten Tradewind, som också var på väg till Los Testigos. Vi fick vårt brev och klarerade ut och hann ändå ut genom "Boca de navios" innan kvällen. Just som vi kommit utanför öarna så blev sjön väldigt konstig med höga, branta vågor som gick kors och tvärs. Senare fick vi höra att det varit en ganska kraftig jordbävning vid ön Dominica tidigare på dagen och den konstiga sjön kanske berodde på något slags mini-tsunami. Efter en halvtimme blev sjön normal igen.

Vi hade fått rådet att segla cirka 30 sjömil norrut och sedan med släckta lanternor västerut. Detta för att undvika pirater, som härjar utmed Venezuelas kust. Det var en ganska behaglig segling över natten. Vi hade några "squalls" som gav oss regn och vindbyar och en stunds dålig vind i bakkanten. I vindluckan satte vi på autopiloten "Styrbjörn" och gick på motorn en stund men i övrigt styrde "Mona" vårt vindroder snällt. Hon hade fått nya styrlinor för de gamla var utslitna. En gång under natten hoppade linorna av hjulet på ratten och fick justeras, i övrigt var det utan problem. Men vinden ändrade riktning rätt ofta så att man fick lov att anpassa segel och vindroder.

I gryningen siktade vi den lilla ö-gruppen Los Testigos. Vi hann med att äta frukost och göra vatten innan vi kom fram, undvikande den stora grundbanken, söder om öarna, där de små fiskebåtarna vimlade nu på morgonen. Vi ankrade vid Isla Iguana (Ödlornas ö), tog jollen i land och gick upp på kullen till kustbevakningsstationen där de skrev in oss i sin liggare och gav oss 3-4 dagar att vistas i ö-gruppen. Så gick vi över sundet till den största av öarna och ankrade innanför ett rev. Efter en stund dök Tradewind upp och vi var nu en handfull båtar i bukten. Det blir aldrig så många eftersom uppehållstillstånden är korta. Här var rena idyllen. Innanför sandstranden låg några små enkla hus med hängmattor i sovrum utan väggar, ett par båtar under byggnad eller reparation, i vattnet några mindre fiskebåtar, s.k. piroger. Inga affärer, restauranger eller souvenirförsäljare. Över helgen låg där en lite större fiskebåt som verkade ha med sig långpendlare som har arbete på fastlandet.

Vi hade motorn i gång för att ladda batterierna när den plötsligt larmade. Vi stängde genast av den och kollade under huven. Motorn var brännhet och motorbrunnen full med vatten. Efter första chocken såg vi att färskvattenbehållaren till kylsystemet hade tömts. Vi var inte på väg att sjunka. Felsökningen fick vänta tills motorn hade svalnat och vattnet länsats. Det var inte lätt eftersom allt sitter trångt och otillgängligt i motorn. Man fick försöka känna och titta med spegel, ligga på rygg och i alla möjliga och omöjliga ställningar. Läckan tycktes vara i en skarv mellan drivhjulet till färskvattenspumpen och själva pumpen. Peter på Tradewind erbjöd oss att pröva en tvåkomponents "Dry Weld" som härdar snabbt och håller i evighet. Anna kämpade i timmar med att blanda lite i taget och försöka komma åt runt skarven. Massan härdade på några minuter så det gick bara att ta lite i taget. Längst in bakom var det tveksamt om det alls hade gått att komma åt. Nästa morgon testades lagningen med vatten i behållaren. Det rann rakt igenom. Nytt försök att komma åt på det omöjliga stället. Det rann fortfarande igenom men nu tycktes det komma från ett hål vid pumpaxeln, kanske ett smörjhål. Via email fick vi tips från Lasse på Charlotta om hur man kunde koppla förbi färskvattenssystemet och enbart använda saltvattenskylning. Det gick inte på vår motor för vattnet gick i fasta rör som inte gick att få loss. Vi stängde av kylen som drar mest ström och ransonerade för övrigt strömförbrukningen. Solpanelerna räckte för att köra kortvågsradion och datorn. Vi har fortfarande lite fotogen kvar i fotogenlampan.

Det borde inte vara omöjligt att segla till Margarita eftersom normalt både vind och ström är med. Problemet kunde vara att angöra. Dessutom var det inte mycket vind dessa dagar. Plan A var att Tradewind skulle avsegla på måndagen och vi på tisdagen så skulle de förbereda vår ankomst och organisera bogsering in om det behövdes. Denna plan övergavs eftersom Hugo Chavez hade förlorat en omröstning om ändring av konstitutionen, som skulle göra det möjligt för honom att bli omvald. Det rapporterades om upplopp och skottlossning på Margarita. Folk iland avrådde oss från att segla till Margarita innan det lugnat ner sig. Vårt uppehållstillstånd skulle löpa ut och vi ville inte bli fast på Los Testigos utan reservplaner. På tisdagen trädde plan C i kraft. Vi hade avtalat med båten Viva Lass från Australien, som har starkare motor än Trade Wind, att de skulle bogsera oss ut på fritt vatten tidigt tisdag morgon. Sedan skulle vi segla till Margarita och hålla kontakt via VHF. Det var dåligt med vind på morgonen, vilket är ganska vanligt. Men det visade sig vara i princip vindstilla hela dagen, så Viva Lass bogserade oss hela vägen till Margarita, c:a 50 sjömil! Det var inte heller någon hög dyning så det gick utan problem. De släppte bogserlinan längst ut i den långgrunda bukten vid Porlamar på 5 meters djup där vi kastade vårt förträffliga delta-ankare och släppte ut 25 meter kätting.

5-16.12 Här har vi nu legat ett tag. Det har blåst en del mellan varven och gått dyning som rullat oss ordentligt så vi har släppt ut 10 meter kätting till och fäst en lina med dämpare och kättingloop bakom. Vi har inte haft några tendenser till att dragga även om det ibland varit obekvämt. Båten Harmony från Göteborg med Jerry och Erna ombord, som vi träffade i Chaguaramas i våras låg just innanför oss. Jerry tipsade oss om Dwight på Stephanie Linn, som skulle kunna hjälpa oss med motorn. Vi anropade honom på VHF:en dagen efter vi hade anlänt och kom överens om att han skulle komma över och kolla motorn när vi hade klarerat in. Vi tog jollen den ganska långa vägen in till land och hamnade bland en massa piroger och andra fiskebåtar. Vi hade fått tips om att ta hjälp av Juan Baro med att klarera in, vilket kan vara ganska besvärligt utan hjälp. Ingen av fiskarna kände till honom. Så småningom hittade vi hans jollebrygga "Marina Juan" längre österut i bukten. Men då var det för sent, inte efter halv tio sa Juan. Så vi åkte tillbaka till Kaiso och halade vår gula karantänsflagg på inrådan av Juan och fick vänta till nästa dag. Vi lämnade våra pass och båtpapper till Juan, skulle komma tillbaka halv tre och följa med till myndigheterna och sedan få tillbaka våra papper halv sex.

Dwight kom över och monterade bort vår färskvattenspump, men fick lov att ta bort generator och en del rör för att komma åt. Det visade sig vara packningen i drivaxeln för pumpen som gått. Inga reservdelar fanns att få på Margarita. Vi skulle behöva en helt ny pump och en del packningar till rören. Dwight som är mariningenjör och mekaniker har känningar med olika firmor som han har jobbat med i Karibien. Parts and Power på Tortola hade inget, inte Enza Marine på Grenada heller, firman på Martinique svarade inte. Till slut lyckades en kille på Grenada Marine lokalisera rätt delar i Belgien som de skulle kunna skicka med FedEx till Grenada och vidare med en båt som ligger där och väntar på delar själva för att sedan segla till Margarita. Nu är det bara att vänta. Under tiden har vår regulator till solpanelerna lagt av och vi har kopplat förbi den och direkt till batterierna. Det går bra bara man kollar att det inte blir för hög spänning. Vi har kopplat med kabelklämmor så det är lätt att koppla loss. Dessutom har Dwight en regulator som vi eventuellt köper av honom.

Det går ingen nöd på oss här i väntans tider. Det är mycket billigt här. Man kan köpa en hel shoppingvagn full med livsmedel inklusive ett par flaskor rom för ett par hundratusen bolivarer vilket motsvarar drygt 200 svenska kronor, lite beroende på hur man växlar sina dollar. Bensin och diesel kostar knappt tio öre litern. Så det gör inget att det är långt in till jollebryggan. Marina Juan har ett litet hus med kontor och liten kiosk och ett soltak utanför. Här samlas seglarna ofta för en öl och pratstund medan de väntar på tvätten eller att bussen till köpcentret ska komma. Ölen kostar motsvarande ett par kronor, men på fredagseftermiddagarna då det är loppmarknad med begagnade båtprylar är det halva priset. Härom dagen gjorde vi en dagsutflykt runt östra delen av ön tillsammans med besättningarna på Argonauta, Slow Dancing och Star Dancer. En lokal kille vid namn Alex, som har bott i Miami och pratar felfri engelska, körde oss runt. Vi såg gamla fort och huvudstaden Acunción, åt lunch på en utmärkt seafood restaurant vid ankringsbukten i Juan Griego, som fått sitt namn från en Grekisk sjöfarare som strandade där och blev kvar. Vi besökte en annan beach där ett brudpar satt och firade medan den höga dyningen bröt just utanför.