Madeira - Las Palmas, Gran Canaria

 

27-30.10  Fredag morgon fick vi tillbaka storseglet som varit på lagning och det visade sig att segelmakaren missat att översta lattfickan var trasig. Vi beslöt oss för att ändå gå iväg mot Kanarieöarna framåt kvällen. Vi lagade lattfickan med vävtejp. Strax efter kl. 16 hjälpte Orlando oss att kasta loss från vår plats i marinan i Quita do Lorde och vi styrde ut mot de små Salvagem-öarna som ligger mellan Madeira och Kanarieöarna. Vinden var nordlig 6-10 m/s, d.v.s. god medvind. Vi gick på motor ett tag för att göra vatten och komma bort från byar och kastvindar som fanns i lä om den höga kusten på Madeira. Autopiloten började uppföra sig konstigt. Vi fick senare veta att det kommit saltvatten i lådan med elektronik som sitter bredvid styrmans plats. Troligen hade det hänt vid de tidigare hårda seglingarna med mycket vattenskvätt i sittbrunnen. Genuan rullades ut och vindrodret fick styra. Under natten vred vinden på ost. Sjön var stökig, men inte problematisk. Framåt midnatt andra dygnet passerar vi väster om de två Salvagem-öarna och ser fyrarna på dom. De är naturreservat och man behöver tillstånd för att angöra dom.  Vi hade tidigare vissa funderingar på att skaffa ett tillstånd i Funchal, men det finns ingen riktig hamn på öarna så angöring måste ske vi lugnt väder. Vädret är sällan lugnt i slutet på oktober, så vi avskrev den planen.

Kursen sattes mot Gran Canaria med reserv-GPS:en eftersom den ordinarie GPS:en var helt död sedan kontakten brunnit i det hårda vädret mellan Lagos och Porto Santo. Reserven är en gammal GPS som vi skaffade 1992 inför segling till Frisiska öarna i Nordsjön, Östtyskland m.m. Vinden vred under söndagen (29.10) mot sydost och vi fick falla ner mot Teneriffa. Vi siktade Santa Cruz på Teneriffa och övervägde att gå in där men inser att vi inte kommer att hinna in förrän framåt midnatt. Det är ingen bra tid att gå in i en främmande hamn på, så vi gick över stag och satte kurs mot Gran Canaria igen. Vinden mojnade och blev ostadig under natten, så det blev motorgång och styrning för hand. Vi hade nästan glömt hur det är att stå timme efter timme och styra för hand eftersom vindrodret och autopiloten klarat av styrningen. Strax efter kl. 10 måndag förmiddag var vi utanför den långa piren i Las Palmas och anropade hamnen på VHF:en. Det var livlig trafik med lastbåtar i hamninloppet, men vi fick OK att anlöpa och gå till segelbåtshamnen. Väl där lade vi till vid Don Pedros Texaco-mack och Anna fick skjuts med Manolo till hamnkontoret. Vi hade skickat emejl och annonserat vår ankomst, så dom hade en plats på ponton 15 redo. Vi spolade saltvattnet av båten och pratade med Åke från Norge och Graham och Sheila från England. Sedan sov vi en bra stund.

 

31.10-12.11  Vi hade egentligen tänkt segla omkring lite i Kanarieöarna, men dels var vi ganska seglingströtta efter de många sjömilen från Grekland, dels hade vi nu reparation av autopilot, GPS och segel att tänka på. Avfärden med Atlantic Rally Cruise (ARC:en kallad bland nordbor) ska äga rum den 26 november, så vi hade nu en chans att ta det ganska lugnt i några veckor. Vi bestämde oss alltså för att ligga kvar i Las Palmas. Värdet är växlande, men skönt med 20-25 grader i luften och 22 i vattnet. Vi lämnade våra trasiga saker för lagning de första dagarna. Vi passade också på att laga sprayhood, som var lite skamfilad. Seglet, sprayhood och nya vindskydd fick vi efter en vecka, men det tog ända till den 21 november innan en ny GPS-kontakt var på plats. Mycket mañana! Autopiloten jobbar dom fortfarande på i skrivande stund (25.11).

 

Vi utforskade stan med våra cyklar och hittade olika affärer och även Skandinaviska Klubben, där vi åt pyttipanna med rödbetor. Dom serverar nordisk lunchmat tre dagar i veckan. Vi blev tillfälliga medlemmar i segelsällskapet Club Varadero som har swimmingpool, bastu m.m. Det är bara vi och finnar i bastun! I bastun lärde vi känna besättningar på flera finska båtar. Det är bara tre svenska båtar som skall med ARC:en, men flera finska och väldigt många norska. I baren fanns tillgång till trådlöst Internet, så man kunde förena nytta med nöje. Vi upptäckte att Anna glömt sin dosa för inloggning till Internetbanken på Internet-caféet i Porto Santo. Som tur var visste vi att en av dom som vi regelbundet pratat med på kortvågsradion, SM5DXJ Mats i Spånga, var på väg att semestra i Las Palmas. Vi ordnadet via emejl så att sonen Eric kunde hämta en ny dosa på banken i Orminge och lämna över till Mats, som skulle anlända den 15 november.

Krister läser en bok som han lovat recensera i Svensk Tidskrift för Musikforskning, men det går ganska trögt. Han gör också ett abstract till ett paper som han anmäler till nästa års konferens med International Council for Traditional Music. Vi skaffar dunkar till extra bränsle för överfarten och andra prylar som behövs, byter olja i motorn, gör småreparationer etc. Vi monterar också en liten autopilot för styrning med roder som vi skaffat i Sverige på ett fäste så att den kan påverka vindroderpaddeln istället för vindskivan och får på så sätt ytterligare ett sätt att styra båten utan händer på ratten.

 

13-25.11  Båt efter båt som ska med ARC:en kommer in och vi träffar fler och fler trevliga seglare från olika länder. Måndagen den 13.e öppnade ARC:en sitt kontor här i marinan och registreringen av deltagare började. ARC:en är organiserad av World Cruising Club som är det brittiska motsvarigheten till Svenska Kryssarklubben. Deltagarlistan har varit fulltecknad länge och vi anmälde oss till denna "eskadersegling" över Atlanten redan i februari. Det är c:a 190 båtar i "eskadern" och dessutom ett 60-tal som kappseglar över. Så det blir efter hand ganska mycket folk i hamnen. De andra två svenska båtarna kom in och vi fick i alla fall lite motvikt till alla norrmän. Inför överseglingen organiserar arrangörerna en hel del seminarier i olika ämnen som väder med ruttplanering, hantering av nödlägen, undanvindssegling etc. Det var också ett särskilt seminarium för dom som seglar "doublehanded" d.v.s. som vi med bara två ombord, med efterföljande middag för gänget. Det är ett 15-tal båtar som bara har två ombord. Vi följde med en busstur till det inre av ön och var uppe på 1500 meters höjd på slingrande vägar. Där var det bara 10 grader varmt mot 25 grader i Las Palmas, så Gran Canaria har många klimatzoner. Sedan är det en rad fester och happy hours med sponsrade drinkar etc. Det är en festlig syn att se hamnen med alla segelbåtar med signalflaggor i topp!

På torsdag den 16.11. kom SM5DXJ Mats med Annas bankdosa. Han kollade våra radiogrejor och fann korrosion på anslutningen av antennen till antennavstämmaren och fixade det. Sedan gick sändaren mycket bättre. Mats och jag pratade flera gånger med radiopolarna i den skandinaviska maritima nätet under den vecka han var här. Vi blev också bjudna på middag av Mats och hans fru Birgitta. Riktigt trevligt!

På fredagen 24.11 kom Gunilla Andermo från Oceanseglarklubben och intervjuade oss för en artikel i Oceanseglaren samtidigt som autopilotinstallatörerna jobbade för fullt.

Vädret har varit fint under tiden här i Las Palmas med undantag för någon regnig dag. Nu ska vi iväg i morgon och hur det gick kommer i nästa rapport. På webbplatsen <http://arc.worldcruising.com/en/> kan man följa ARC-eskardern med bl.a. en "fleetviewer" som visar båtarnas positioner under överfarten.