Madeira - Las Palmas, Gran
Canaria
27-30.10 Fredag morgon fick vi tillbaka
storseglet som varit på lagning och det visade sig att segelmakaren missat att
översta lattfickan var trasig. Vi beslöt oss för att ändå
gå iväg mot Kanarieöarna framåt kvällen. Vi lagade lattfickan
med vävtejp. Strax efter kl. 16 hjälpte Orlando oss
att kasta loss från vår plats i marinan i Quita do Lorde och vi styrde ut mot de
små Salvagem-öarna som ligger mellan Madeira och
Kanarieöarna. Vinden var nordlig 6-10 m/s, d.v.s. god medvind. Vi gick på motor
ett tag för att göra vatten och komma bort från byar och kastvindar som fanns i
lä om den höga kusten på Madeira. Autopiloten började uppföra sig konstigt. Vi
fick senare veta att det kommit saltvatten i lådan med elektronik som sitter
bredvid styrmans plats. Troligen hade det hänt vid de tidigare hårda
seglingarna med mycket vattenskvätt i sittbrunnen. Genuan rullades ut och
vindrodret fick styra. Under natten vred vinden på ost. Sjön var stökig, men
inte problematisk. Framåt midnatt andra dygnet passerar vi väster om de två Salvagem-öarna och ser fyrarna på dom. De är naturreservat
och man behöver tillstånd för att angöra dom.
Vi hade tidigare vissa funderingar på att skaffa ett tillstånd i Funchal, men det finns ingen riktig hamn på öarna så
angöring måste ske vi lugnt väder. Vädret är sällan lugnt i slutet på oktober,
så vi avskrev den planen.
Kursen sattes mot Gran
Canaria med reserv-GPS:en eftersom den ordinarie
GPS:en var helt död sedan kontakten brunnit i det hårda vädret mellan Lagos och
Porto Santo. Reserven är en gammal GPS som vi skaffade 1992 inför segling till
Frisiska öarna i Nordsjön, Östtyskland m.m. Vinden vred under söndagen (29.10)
mot sydost och vi fick falla ner mot Teneriffa. Vi siktade Santa Cruz på
Teneriffa och övervägde att gå in där men inser att vi inte kommer att hinna in
förrän framåt midnatt. Det är ingen bra tid att gå in i en främmande hamn på,
så vi gick över stag och satte kurs mot Gran Canaria igen. Vinden mojnade och
blev ostadig under natten, så det blev motorgång och styrning för hand. Vi hade
nästan glömt hur det är att stå timme efter timme och styra för hand eftersom
vindrodret och autopiloten klarat av styrningen. Strax efter kl. 10 måndag förmiddag
var vi utanför den långa piren i Las Palmas och
anropade hamnen på VHF:en.
Det var livlig trafik med lastbåtar i hamninloppet, men vi fick OK att anlöpa
och gå till segelbåtshamnen. Väl där lade vi till vid Don Pedros Texaco-mack
och Anna fick skjuts med Manolo till hamnkontoret. Vi
hade skickat emejl och annonserat vår ankomst, så dom
hade en plats på ponton 15 redo. Vi spolade saltvattnet av båten och pratade
med Åke från Norge och Graham och Sheila från England. Sedan sov vi en bra
stund.
31.10-12.11 Vi hade egentligen tänkt segla omkring lite i
Kanarieöarna, men dels var vi ganska seglingströtta efter de många sjömilen
från Grekland, dels hade vi nu reparation av autopilot, GPS och segel att tänka
på. Avfärden med Atlantic Rally Cruise (ARC:en kallad bland nordbor) ska äga rum den 26
november, så vi hade nu en chans att ta det ganska lugnt i några veckor. Vi
bestämde oss alltså för att ligga kvar i Las Palmas.
Värdet är växlande, men skönt med 20-25 grader i luften och 22 i vattnet. Vi
lämnade våra trasiga saker för lagning de första dagarna. Vi passade också på
att laga sprayhood, som var lite skamfilad. Seglet, sprayhood och nya vindskydd fick vi efter en vecka, men det
tog ända till den 21 november innan en ny GPS-kontakt var på plats. Mycket mañana! Autopiloten jobbar
dom fortfarande på i skrivande stund (25.11).
Vi utforskade stan med våra
cyklar och hittade olika affärer och även Skandinaviska Klubben, där vi åt
pyttipanna med rödbetor. Dom serverar nordisk lunchmat tre dagar i veckan. Vi
blev tillfälliga medlemmar i segelsällskapet Club Varadero
som har swimmingpool, bastu m.m. Det är bara vi och
finnar i bastun! I bastun lärde vi känna besättningar på flera finska båtar.
Det är bara tre svenska båtar som skall med ARC:en, men flera finska och väldigt många norska. I
baren fanns tillgång till trådlöst Internet, så man kunde förena nytta med
nöje. Vi upptäckte att Anna glömt sin dosa för inloggning till Internetbanken
på Internet-caféet i Porto Santo. Som tur var visste vi att en av dom som vi regelbundet
pratat med på kortvågsradion, SM5DXJ Mats i Spånga, var på väg att semestra i
Las Palmas. Vi ordnadet via
emejl så att sonen Eric kunde hämta en ny dosa på
banken i Orminge och lämna över till Mats, som skulle
anlända den 15 november.
Krister läser en bok som han
lovat recensera i Svensk Tidskrift för Musikforskning, men det går ganska
trögt. Han gör också ett abstract till ett paper som
han anmäler till nästa års konferens med International Council for Traditional Music. Vi skaffar dunkar till extra bränsle för
överfarten och andra prylar som behövs, byter olja i motorn, gör
småreparationer etc. Vi monterar också en liten autopilot för styrning med
roder som vi skaffat i Sverige på ett fäste så att den kan påverka
vindroderpaddeln istället för vindskivan och får på så sätt ytterligare ett
sätt att styra båten utan händer på ratten.
13-25.11 Båt efter båt som ska med ARC:en kommer in och vi träffar fler och fler trevliga
seglare från olika länder. Måndagen den 13.e öppnade ARC:en sitt kontor här i marinan och registreringen av
deltagare började. ARC:en är
organiserad av World Cruising Club som är det
brittiska motsvarigheten till Svenska Kryssarklubben. Deltagarlistan har varit
fulltecknad länge och vi anmälde oss till denna "eskadersegling" över
Atlanten redan i februari. Det är c:a 190 båtar i
"eskadern" och dessutom ett 60-tal som kappseglar över. Så det blir
efter hand ganska mycket folk i hamnen. De andra två svenska båtarna kom in och
vi fick i alla fall lite motvikt till alla norrmän. Inför överseglingen
organiserar arrangörerna en hel del seminarier i olika ämnen som väder med
ruttplanering, hantering av nödlägen, undanvindssegling etc. Det var också ett
särskilt seminarium för dom som seglar "doublehanded"
d.v.s. som vi med bara två ombord, med efterföljande
middag för gänget. Det är ett 15-tal båtar som bara har två ombord. Vi följde
med en busstur till det inre av ön och var uppe på 1500 meters höjd på
slingrande vägar. Där var det bara 10 grader varmt mot 25 grader i Las Palmas, så Gran Canaria har många klimatzoner. Sedan är det
en rad fester och happy hours med sponsrade drinkar
etc. Det är en festlig syn att se hamnen med alla segelbåtar med signalflaggor
i topp!
På torsdag den 16.11. kom
SM5DXJ Mats med Annas bankdosa. Han kollade våra
radiogrejor och fann korrosion på anslutningen av antennen till
antennavstämmaren och fixade det. Sedan gick sändaren mycket bättre. Mats och
jag pratade flera gånger med radiopolarna i den
skandinaviska maritima nätet under den vecka han var här. Vi blev också bjudna
på middag av Mats och hans fru Birgitta. Riktigt trevligt!
På fredagen 24.11 kom Gunilla
Andermo från Oceanseglarklubben och intervjuade oss
för en artikel i Oceanseglaren samtidigt som autopilotinstallatörerna jobbade
för fullt.
Vädret har varit fint under
tiden här i Las Palmas med undantag för någon regnig
dag. Nu ska vi iväg i morgon och hur det gick kommer i nästa rapport. På webbplatsen <http://arc.worldcruising.com/en/> kan man följa ARC-eskardern
med bl.a. en "fleetviewer" som visar
båtarnas positioner under överfarten.