Gibraltar - Madeira

 5-9.10 I Gibraltar råder nu en byggboom. Det byggs nya hus överallt och det kommer väl så småningom att se ut som i Hongkong, fast byggnaderna i Gibraltar är inte så höga ännu. Tydligen satsar man på rika pensionärer. Förhandlingar pågår också om en folkomröstning om självständighet från Storbritannien. Men det är svårt att fatta hur denna lilla halvö ska kunna klara sig på egen hand.

En stor del av torsdagen den 5.10 går åt till att leta gas till spisen. Anna går över halva Gibraltar med våra tomma gasflaskor på pirran och letar efter gasstället som kanske låg på spanska sidan av gränsen. Men Anna hade inte passet med sig så dom släppte inte in henne i Spanien. Hon fick vandra tillbaka till hamnen med oförättat ärende. På Shepards Chandlery fanns dock en gasflaska ett nummer större än de vi har som vi köpte och lyckades få in halvliggande på gasflaskplatsen. Vi köpte också en ny reduceringsventil. Gasflaskan ligger i ankarkättingboxen längst fram som är dränerat mot gasläckage. Den får därför ganska mycket saltvatten på sig när man seglar med motsjö och reduceringsventilen ger upp så småningom. Trots ny ventil fick vi inte igång gasen.

Efter nytt besök hos skeppshandeln nästa morgon fick vi reda på att den nya reduceringsventilen kräver litet annan behandling än de vi haft tidigare. Med denna kunskap fick vi det hela att funka. Med kaffet kokt och urdrucket var det dags för besök hos aporna på klippan, ett kärt återseende trots snålblåsten uppe på toppen. Det var bara 17 grader varmt och vi har vant oss vid högre temperatur. På hemvägen bunkrade vi skattefri rom från Cuba och whiskey från Tobermory på Mull i Hebriderna där vi var 2004. Där fanns ett litet lokalt bränneri och vi trodde väl inte att vi skulle få smaka den whiskeyn igen, men här var den!

Lördag fömiddag jobbade Krister med synpunkter på förslaget till nya stadgar för Freemuse. Sedan blev det fish & chips på en irländsk pub. Vi förbereder avfärd mot Lagos i Portugal. Strax efter kl. 18, två timmar efter högvatten, går vi iväg mot Gibaltar-sundet. Motström på ett par-tre knop och ökande akterlig vind. I mörkret utanför Tarifa i sundets smalaste del tar vinden i ordentligt och den blåser kuling. Men strömmen vänder som vi beräknat och vi har den nu med oss. Efter att senare på natten passerat Trafalgar kan vi sätta kurs direkt mot Lagos. Efter att ha omväxlande seglat och gått på motor i ganska svaga vindar närmade vi oss efter ett och ett halvt dygn på måndag förmiddag Lagos. Vi försökte gå in i lagunen Alvor öster om Lagos för att ankra, men det var ebb, d.v.s. extra lågt lågvatten, så det fanns mest bara sandbankar i lagunen. Skillnaden här mellan högvatten och lågvatten vid ebb är c:a 4 meter. Vi fick vända om och gå upp i floden till marinan i Lagos, där vi blev väl mottagna. De hade rabatt för båtar på väg att delta i Atlantic Rally Cruise plus att första dygnet var gratis. Efter att vi klarerat in öppnade dom fällbron över floden så att vi kunde åka in i marinan och lägga till på anvisad plats.

10-12.10 Lagos är ett trevligt ställe med välförsett småbåtsvarv med skeppshandel. Vi fick byta våra tomma små gasflaskor mot fulla. Vi fick beslag till badstegen gjorda. Micke i Sverige som lovat göra beslagen hade blivit utskickad på jobb utanför Stockholm och hade inte kunnat börjat att tillverka dom. Vi cyklade runt i stan och snackar med andra svenska seglare, bl.a. ett par från Gotland som Anna tidigare träffat i Sverige på ett kryssarklubbsmöte. Marinaområdet är modernt med flotta hus i skarp kontrast med den gamla staden på andra sidan floden. Vi tvättade i marinans tvättmaskin och handlade i en välförsedd jättestor mataffär. Där får vi också tag på spray mot kackerlackor. Vi har två sorter ombord. En mindre grekisk variant och en maffigare som kom ombord i Italien. Dom har blivit lite väl många och vi måste göra något mer än att bara slå ihjäl dom vi ser.

Vi räknar med c:a fyra dygns segling till Porto Santo strax norr om Madeira. Väderprognosen förutspår motvind om några dygn, så vi beslutar att dra iväg för att hinna så långt som möjligt innan vinden slår emot. På kvällen torsdagen den 12.10 gick vi iväg efter att ha tankat full tank med diesel. Fram mot midnatt passerade vi Cabo Sao Vicente, Portugals sydvästra hörn.

13-18.10 Fredagen den 13 avlöpte utan problem med måttliga förliga vindar av lite växlande riktning och vackert väder. Några perioder fick vi ta hjälp av motorn. Lördagen fortsatte samma väder och på kvällen efter två dygn hade vi avverkat 232 sjömil och kommit mer än halvvägs. Vi lyssnar på "Ring så spelar vi" på Sveriges Radio. På eftermiddagen såg Krister under sin vakt två jättestora havssköldpaddor som paddlade några meter från båten. Det var tur att vi inte körde på dom för de väger mer än ett ton styck och det hade varit som att kollidera med en annan båt.

Under natten till söndagen blåser sydvästlig vind upp, rakt emot precis som prognosen sagt. Vinden är dock starkare än prognosen lovat och är på söndagsmorgonen periodvis uppe över 10 m/s. Vi ser åska i nordväst och byter från genuafock till cutter. Sjön börjar bli besvärlig eftersom det går c:a 4 meter hög dyning från nordväst som bildar korssjö med de vågor från sydväst som vinden ger. Anna blir genomblöt när hon är på fördäck. På kvällen minskade vindstyrkan till 5-6 m/s och vi bytte tillbaka till genua. Natten till måndagen blev mycket stökig. Korssjöarna fick vindroderlinorna att hoppa ur och Kaiso gick okontrollerat över stag flera gånger med back i focken som följd. Det regnade och blåste upp till 17 m/s. Vi bytte tillbaks till cutter i en paus mellan regnbyarna. Det gick inte fort mot mål eftersom vi fick ligga på krysslag mot sydsydväst eller västnordväst. Färdskrivarstrecket på GPS:en såg ut som ett garnnystan efter alla ofrivilliga stagvändningar. När Anna försökte fixa vindroderlinorna fick hon en sjö över sig och flytvästens gaspatron löste ut och blåste upp västen, men ingen skada skedd. Motorn gillar inte lutningen och hackar när vi ska ladda batterierna så vi stängde av den igen. Efter fyra dygn på måndag kväll hade vi fortfarande 105 sjömil kvar.

Vi hade kontakt på kvällarna med SM5DXJ Mats och OZ8YW Helge via kortvågsradion. Helge, som är metereolog, sa på måndagskvällen att den kallfront som vi hade kring oss skulle dra vidare och vinden vrida mot väst. Natten till tisdagen la vi oss därför på kryssbog mot västnordväst, men ingen vindvridning kom. Under tisdagen låg vinden stadigt på kulingstyrka upp till 20 m/s, fortfarande emot. Korssjön blev mycket besvärlig. Det blev djupa hål efter vissa vågberg som båten med dunder och brak föll ned i. Lite småjobbigt faktiskt. "Södra Oceanen light" som sonen Eric kommenterade på email. Efter fem dygn hade vi över 50 sjömil kvar. På kvällen slog vi mot söder och fortsatte att hoppas på västvind. Anna kände något som luktade bränt under sin tidiga morgonvakt. Det visade sig vara kontakten till GPS:en som pyrde. Det hade kommit vatten i den. Säkringen gick och stängde av strömmen. Vi fick ta fram vår reserv-GPS och sätta igång den, vilket gick bra. Under natten vred vinden äntligen gradvis mot väst. På onsdag morgon var den på västnordväst och Kaiso gick med god fart mot Porto Santo som vi nu siktade. Strax efter kl.11 gick vi in i hamnen och lotsades via VHF-radion till en plats. Vi hade fått gå 600 sjömil istället för 450. Vi måste klarera in både hos tullen och på hamnkontoret. Tullaren vill veta allt, t.ex. hur många blåa ränder vi har på båtskrovet, men inte om vi hade något att förtulla...Vi var nu ganska trötta efter tre dygn i hårt väder och sov gott på eftermiddagen. Sedan spolade vi av allt saltvatten från båten och sköljde saltvattnet ur kläderna.

19-21.10 Förutom kontakten till GPS:en hade ruffluckan fått en skada och öljetterna nedtill på vindskyddet som sitter på styrbords mantåg vid sittbrunnen gått sönder när en sjö fyllde hela skyddet. Medan Anna reparerade ruffluckan och restaurerade sin flytväst inledde Krister operation No Mercy mot kackerlackorna och sprayade på strategiska ställen. Det hjälpte bra och en massa kackerlackor flydde ut ur båten. Hamnen ligger ett par kilometer från "stan". Vi cyklade dit. Ön är ganska platt och det går bra att cykla. Det lilla samhället var mycket prydligt med välskötta hus, parker och torg. Vi gick på Interenet-café och köpte ingredienser till fisksoppa, som blivit en favoriträtt. Vi gick också på det lilla Columbus-museet. Columbus var gift med dottern till den förste portugisiske befälhavaren på Porto Santo, sedermera guvernör på Madeira. Det var troligen här han fick höra av öborna hur man kunde segla till ett land långt i väster och tillbaka.

Den långa betongväggen mot havet på piren i Porto Santo är prydd med målningar som besättningar på olika långseglande båtar gjort. Även vi sprayade med Volvo Pentas gröna rostskyddsfärg "www.KAISO.SE ANNA KRISTER 2006" invid ordet Sweden och en svensk flagga på ledig plats. Vi satt givetvis också på baren Pato Bravo (den modiga ankan) sedan många år träffpunkt för långseglare.

22-26.10 På söndag morgon den 22.10 kastade vi loss och satte kurs mot Madeira. Det blåser växlande vind på 3-6 m/s så vi går för motor medan vi gör vatten. Till vår förtrytelse är det nu också glapp i reserv-GPS:ens kontakt, men vi lyckas stabilisera det hela så att det funkar. Vinden ökar till 10-12 m/s med mer i byarna och givetvis rakt emot. Det blir en ganska hård kryss under eftermiddagen mot den nya marinan Quina do Lorde på Madeiras ostligaste udde, nordost om huvudorten Funchal. Det stod i seglingsguiden att det kunde vara svårt att gå in i denna hamn med hård pålandsvind, så vi var lite betänksamma och började titta på alternativ. När vi närmade oss anropade vi hamnkontoret på VHF-radion och som tur var så var en person i tjänst trots att det var söndag kväll. Orlando, som han hette, kom ut i en liten båt och mötte oss. Han lotsade oss genom bränningarna i hamn och hjälpte oss förtöja just som mörkret föll. Det kändes skönt att stänga om sig och koja.

På morgonen upptäckte vi att backstagen slitit upp sömmen på akterliket upptill på storseglet. Anna gick till hamnkontoret där hon träffade Catja, som var mycket hjälpsam och kontaktade både segelmakare och elektriker. Segelmakaren kom samma dag och hämtade seglet. Elektrikern kom dagen därpå och lagade glappet i kontakten till reserv-GPS:en, men han hade inte reservdelar så att han kunde fixa kontakten till den ordinarie GPS:en. I Quinta do Lorde finns bara en restaurant och ett hamnkontor, men en rad andra byggnader håller på att färdigställas. Anna fick skjuts till tätorten Machico där hon kunde lämna in vår tvätt på ett tvätteri och handla.

Nästa dag tog vi bussen de 35 kilometrarna till Funchal på slingrande vägar utmed tvärbranta stup. Madeira har till skillnad från Porto Santo inte en platt fläck. Flygplatsens landningsbana står på betongpelare halvvägs ute i vattnet utmed stranden. Funchal var större än vi trott med ett myller av trånga gator i de äldre delarna. Vi åt lunch på Beatles gamla yacht Vagrant, som numera är restaurant i hamnen. Vi provade också madeiraviner och köpte en flaska på en vinhandel som hade museum om Columbus i källaren. Vi hann dock inte ta linbanan upp till botaniska trädgården på bergstoppen ovanför staden innan sista bussen hem gick. Vi fick tag på rätt buss med en del möda och önskade att vår förmåga att kommunicera på portugisiska varit bättre. Chauffören körde verkligen fort på de branta vägarna och bussen hade något fel på bromssystemet så vi var lätt nervösa. Men allt gick bra. Vi hade tänkt åka tillbaka till Funchal nästa dag, men vädret var regnigt och blåsigt så det blev inte av. Vi hade inte heller lust att ta om de mer än timslånga hissnande bussfärderna igen. Istället pysslade vi om Kaiso, tankade, åt lunch på restauranten (utmärkt calamares) och kollade Internet på den trådlösa uppkoppling som fanns där. Väderrapporten visade att vi nog bör ge oss av mot Gran Canaria under fredagen den 27.10. Det börjar bli höst och lite ostadigt väder även här nu. Fast fortfarande är det över 20 grader både i luften och i vattnet.