Kykladerna

26-27.06 Vi fick inte ligga kvar på Alimos marina, så trots att Connie kommit klockan fem på morgonen fick vi kasta loss vid kvart i tio och ge oss ut i nordlig kuling på 18-20 m/s med byar upp till 24 m/s. Vi gick mot Lavrio på Attikas nordostkust 33 sjömil bort. I början hade vi medvind och surfade i sju knop. Efter Attikas södra udde med det berömda stora templet tillägnat Poseidon fick vi motvind och det blev väldigt blött. Att ta upp kameran och fotografera var inte att tänka på. Vi seglar hela tiden med revad genuafock och det går bra även på kryss. Sista biten in till Lavrio fick vi lite lä av en ö och tog hjälp av motorn. Vi fick en bra kajplats på hamnens norra sida där en charterbåt annars brukar ligga. I Lavrio var det festival med konsert från utomhusscen vid kajen. Det blev alltså en häftig start på seglandet för Connie, som har flerårig seglingsvana från Stockholms skärgård med neptuntolva och folkbåt, men det här var lite annorlunda.

Dagen därpå var det full storm. Vi stannade förstås i hamnen och ägnade dagen åt att vandra runt i den trevliga lilla staden. Vi blev kontaktade av en kvinnlig hamnfogde som barskt förklarade att vi inte fick ligga där vi låg, men charterbolagets gubbe bråkade med henne och sa att det gick bra. Då sa hon att vi måste gå till hamnkontoret och betala skatt, d.v.s. stämpla kortet som vi fått köpa i Argostoli för 50 euro förra året. Det var första gången någon frågade efter detta kort och det var bra att vi hade det nu när tjänstekvinnan var sur. Hamnavgifter är också mycket ovanligt där vi har varit i Grekland.

28.06-1.07 Stormen bedarrade och vi gav oss iväg mot ön Kea. Efter motvind en kort bit i början fick vi förlig vind och satte vindrodret för första gången i år. Det funkade bra och det var bara att åk. Vi går in i St. Nikolaus-viken (Tomteviken alltså) vid byn Vourkari på Kea och ankrar på svaj. Det var varmt så soltaket åkte upp och vi hoppade i vattnet efter att ha ätit och tagit en tupplur. Tog sedan jollen in till byn, som var verkligt liten, ett tiotal hus utmed kajen och några på kullen ovanför. Men en taverna med gott käk och dricka fanns det förstås.

Dagen därpå en slö morgon. Damerna badade men herren ombord nöjde sig med frukost. Vid halv tolv sätter vi kurs mot ön Kythnos söder om Kea. En skön seglats till Fikiada-bukten som ligger innanför en sandrevel som går mellan Kythnos och en liten f.d. ö ett par hundra meter ut. Connie som är mycket för att ta "power-naps" sover en stund och sedan ror vi in med jollen och tittar oss omkring. Vi ser bl.a. en vattenkälla, en liten kyrka, resterna av en antik marknadsplats, getter och i det enda huset vid reveln förstås en taverna. Den c:a tolvårige sonen fick praktisera skolengelskan och presenterade mormor som skalade potatis och mamma som skulle laga vår mat. Vi äter i solnedgången och får en melon som färdkost.

Sista juni går färden ytterligare söderut till Serifos. De 26 sjömilen går fort i den friska medvinden och vi ankrar i buken nedanför staden Hora som ligger högt upp på ett berg. Friska nordliga vindar är regel på Egeiska havet under sommaren eftersom det då nästan alltid ligger ett högtryck över norra Balkan och ett lågtryck över Anatolien. Vindsnurrorna kring dessa förstärker då varandra på Egeiska havet och ger den starka vinden från nord. Väderrapporten visar att det ska bli hård blåst igen om ett par dagar, så vi planerar för avfärd i morgon kväll för att innan ovädret kommer segla över natten de 60 sjömilen till ön Hydra vid Peleponnesos. Men innan dess hade vi en eftermiddag och en dag att kolla in Hora. Eftermiddagen ägnades åt bad och inspektion av hamnen. Dagen därpå tätar vi kring ankarspelet på fördäck där det börjat sippra in lite vatten när sjön sköljer över fören. Sedan tar vi bussen den branta, slingriga vägen upp till Hora. Där finns bara åsnevägar och trappor. Högst upp på berget ligger en borg som venetianarna byggt på 1700-talet när dom hade ön. Svindlande utsikt ner mot bukten där båten ligger. Efter lunchen hinner vi med sista bussen före siestan ner till hamnen. Krister köar till den enda datorn på hamnens internet-café medan damerna badar. Vi fixar lite med båten före avfärd, sätter upp stänk/vindskydd på sittbrunnsidorna och tar bort kutterstaget så at vi lättare kan byta bog med genuafocken. Vi har nästan slutat använda storseglet eftersom Kaiso seglar så bra med bara genuafocken. Vi drar upp ankaret vid niotiden. Nattens segling blir odramatisk med en del motorgång när vinden lättade ur och åska på avstånd.

2-4.07 Vi kommer till Hydras hamn 7:20 på morgonen. Det är söndag morgon och hamnen är proppfull med båtar. Vi ankrar utanför piren och väntar på att någon ska ge sig iväg. Stadens hus klättrar uppför de branta bergssidorna. Först efter elva blir platser lediga och vi kan ta kajplats mot piren med nosen mot norr. En dansk lyckas inte komma in till kaj och lägger sig utanför oss med aktern mellan oss och grannbåten. Det går fint. Vi tar en promenad. Bilar och motorcyklar är förbjudna på Hydra, så mulor står för alla transporter. Man möter de små karavanerna överallt. Ett häftigt åskväder bryter ut med stark vind och sjön börjar gå hög även i hamnen. Vi måste passa så att båtarna inte slår ihop. Det var faktiskt skönt med ett skyfall som spolade bort allt salt som lagrats på båten. Efter åskvädret lugnade vinden ner sig något och vred på nordost, så vi fick lä i hamnen. Det var stormvarning för nästa dag, så vi beslöt att ligga kvar. På kvällen var det en lång konsert med äldre grekiskisk populärmusik, t.ex. Theodorakis-låtar, på en terrass ovanför det lilla museet. Nästa dag var slapp med bad, mat, koll av mejl på internetcafé och promenad i de slingrande, branta labyrinterna av trappgränder. Connie hade introducerat en del av sina grekiska matvanor, yoghurt med honung och mandel och färskt bröd till frukost och ostpajer till lunch.

Nästa dag fortfarande stormvarning. Vi lämnar ändå den fullpackade hamnen och går ut de 7 sjömilen till ön Dokos där vi ankrar i sjölä i viken mellan de enda byggnaderna: en liten kyrka och en öde taverna. Vi ser inte en människa, bara getter, åsnor och hästar. Vi är ensamma i viken. Det var i den här viken grekerna samlade sin flotta 1821 för att starta befrielsekampen mot turkarna. Det blir en fin solnedgång. Vårt delta-ankare håller bra och vi kan sova ganska lugnt trots blåsten.

5-6.07 Vinden har lättat ur på förmiddagen och vi ger oss iväg mot ön Poros. Väl ute i rum sjö ökar vinden till upp mot 15 m/s rakt emot. Det är öppet vatten ut mot Egeiska havet och sjön blir ganska hög. Vi kryssar med enbart revad genuafock och det går bra. Ganska blöta kommer vi fram till Poros. Vi tränger oss emellan ett par båtar och får kajplats. Även denna stad ligger på brant berg. Sundet mellan Poros och Peleponnesos är bara några hundra meter brett, så ön ligger nära fastlandet. Det skyddade sundet har plats för många båtar och trafiken är livlig både till sjöss och i land. Nästa dag hade vi tänkt gå till Methánon, med stopp i en badvik i Poros-sundet. När vi ankrat i badviken märkte vi att det blåste mycket och väderleksrapporten bekräftade detta. Vi valde att ligga kvar och ta det lugnt. Connie har fått några skavanker, bl.a. en arm klämd i en lucka och en lätt stukad fot. Det är sånt som lätt händer på båtar. Det var dock inte värre än att damerna tog jollen iland och gav sig av på promenad över berget och tittade på Egeiska havets vågor.

7-9.07 Vi har försökt ringa Kristers f.d. kollega Felix i hans hus på Angistri flera gånger de senaste dagarna, men det är bara en faxapparat som svarar. Eftersom vi inte vet om det går att ligga vid Angistri beslutar vi att gå till Aigina för att ta den lokala färjan över till Angistri för att leta efter Felix. Vi kryssar norrut och går sista biten för motor när vinden mojnar. Vi hittar en plats vid yachtklubben på hamnens södra sida precis som förra gången och blir mottagna av Vasili som jobbar på tavernan på kajen. Vi har utsikt mot "waterfront" i norr med fina hus från den tid kring 1830 då staden var Greklands huvudstad innan Athen blev det. En jättemotorbåt försöker tränga sig in men skadar sig själv och vår grannbåt. Kaiso klarar sig oskadd. Vi får en vattenslang av Vasili för att spola av allt salt som lagrats på Kaiso. Anna spolar på så vatten sköljer över våra tekniskt avancerade flytvästar och gaspatronen i den ena utlöses och den blir uppblåst. Vi har reservpatron och utlösare, så det går att fixa. Vi har lärt oss serva flytvästarna på sjösäkerhetskurs i vintras. Vi hittar senare en gaspatron, men ingen utlösare i en marinaffär i stan.

Nästa förmiddag tar vi "Angistri Express" till Milos på Angistri, där hamnen var utbyggd och jättefin. Vi går till ett hotell intill hamnen och frågar i receptionen var Felix bor. Det visste dom. På denna lilla ö känner väl alla till alla. Vi hittade huset och Felix, som just spillt ut en burk blå målarfärg på sig. Han hade just klippt bort de blåaste delarna av sitt skägg. Han var ensam i huset för tillfället, men om någon vecka skulle hans tre söner komma. Han tog moppen för att köpa ny färg och vi drack kaffe och bevakade huset samt ställde om telefonen från faxläge till telefonläge så att det gick att ringa till den utan att faxet svarade direkt. Felix kom tillbaka med färg, öl och ostpajer. Trevligt småprat innan vi promenerade de 1,5 kilometrarna till grannbyn Skala för bad på sandstranden där innan färjan gick tillbaka till Aigina.

Nästa dag var söndag och det var dags för Connie att ta färja till Pireaus och flyget hem till Sverige. Medan Connie packar bättrar Anna avskavda ytor på motorn med Volvo Penta skyddsfärg, som vi hittat vid besöket i marinaffären. När vi tagit farväl av Connie gick vi med Kaiso till Milos på Angistri, för att besöka Felix igen. Han visade oss ett litet varv där man fortfarande bygger fiskebåtar på gammalt vis utan ritningar och andra moderniteter. Dagen slutade på en taverna nära Felix' hus där vi åt i en fantastisk solnedgång och såg finalmatchen i fotbolls-VM.

10-16 .07 Vi går upp vid kl. 5 och kastar loss med kurs mot Korinth-kanalen. Vi vill hinna långt denna dag eftersom vi ligger ett par dagar efter planen. Det är svag motvind och vi går med motor. Efter en dryg timmes gång sjunker farten plötsligt. Motorn går med samma varvtal som förut. Vi misstänker att det är något fel i drevet och kollar oljan i drevhuset. Den är full med vatten. Vi sätter segel och beslutar oss efter en stund att gå tillbaka till Aigina, dit vi har medvind och där vi vet att det finns båtservice. Efter ett par timmars seglats är vi framme och får en kajplats vid huvudgatan på norra sidan av hamnen. Vi går till marinaffären och frågar om hur vi ska få hjälp. De ger oss ett telefonnummer till en mekaniker, men han svarar inte. Vi går tillbaka till båten och kollar i Imrays Mediterranian Almanac där vi hittar telefonnummer till varvet Asprakis på öns norra sida. Vi ringer och Gregoris svarar. Efter en halv timme är han ombord på Kaiso. Vi konstaterar att vattnet troligen trängt in via en trasig packning kring propelleraxeln och att båten måste upp på land om det ska kunna fixas. Vi tog oss runt Aiginas nordvästra udde och till varvet. Vind och vågor låg på så vi gick in med fören först. Gregoris kom ombord och backade skickligt in båten i fickan där travelliften väntade. Inom några minuter låg Kaiso uppallad på land. Vi konstaterade att propellern gick att vicka på. Efter ett tag kom mekanikern Dimitri och demonterade den. Packningen hade nötts upp av vibrationerna och släppt in vattnet i drevhuset. Kuggarna på propellern var utslitna och hade börjat slira på propelleraxeln, därför den plötsliga fartminskningen. Dimitri rekommenderar oss att skaffa ny propeller. Den vi har är en väldigt tung foldingpropeller och han vill montera en tvåbladig Volvo standardpropeller. Vi beslutar att göra det. Dimitri ringer till Volvo Penta-agenturen i Athen och dom har allt som behövs som tur är. Grejorna kan hämtas med färjan i morgon. Folket på Aigina var redan under antiken skickliga båtbyggare och sjöfarare. Ön blev rik och en svår konkurrent till Athen. Då invaderade athenarna ön och skar tummarna av alla män för att dom inte skulle kunna hålla i verktyg och segla båtar. Det blev ett svårt avbräck i traditionen, men allt försvann tydligen inte.

Nästa dag putsar vi all metall på Kaiso, pulpit, vindroderfäste m.m. i väntan på den nya propellern. Medelhavets salta vatten tär på all metall. Vi har lärt oss att inget är rostfritt! Krister snubblar på surrningen till jollen som ligger på fördäck och lillfingrets mellanled går ur led. Fingrets övre del står rakt ut. Krister vred det hela i led direkt och fingret funkade igen (blev senare lite svullet). Gregoris meddelar att reservdelarna inte kommer förrän nästa morgon. Vi går på kvällen uppför backen till byn ovanför stranden och hittar tavernan för middag.

Nästa dag kommer mekanikern Dimitri på eftermiddagen med ny propeller med tillbehör. Den monteras och vi blir fattigare när vi betalar räkning för upptagning, reservdelar, arbete etc. Men det hela gick på mindre än självrisken på försäkringen, så det var bara att bita i det sura äpplet. Vid halv fem på eftermiddagen sjösattes Kaiso igen. Vi gick direkt till korintkanalen och kom igenom den i mörkret vid 22-tiden. Det var lite spöktunnel på Gröna Lund över det hela när skenet från våra lanternor reflekterades i rött och grönt från de branta kanalväggarna. Strax efter midnatt kom vi till Kiato i Korintbukten, förtöjde vid piren och somnade snart.

Dagen därpå gick vi till den lilla ön Trizonia, d.v.s. samma väg som på seglingen mot Athen. Vi gick på tavernan med den goda maten på kajkanten i fiskebåtshamnen. Vi beslöt att gå de 100 sjömilen direkt till Preveza. Vid kl. 11 nästa dag kastade vi loss och gick mest för motor över natten. Väder och vindar skiftar väldigt på kort tid i dessa vatten, så om man seglar får man ändra segelsättning hela tiden. Tankade i Lefkas och åt frukost medan vi väntade på broöppning. Vid 11-tiden var vi framme i Preveza. Det var lördag så vi köpte grillkött sedan vi lämnat in tvätten till den tysktalande damen med tvätteriet. Grillpartyt med Stig och Ingegärd m.fl. svenska och danska seglare var som vanligt trevligt.

Söndagen ägnades åt förberedelse inför överfarten till Italien. Oljebyte i motorn, klippa Kristers numera ganska yviga skägg, göra klar denna rapport och justera ruttplanen eftersom den gamla nu inte stämmer

.